emmaskoldborg

Alltid jag... Jag är sämst på att skriva. Det blir så när jag inte tänker på att skriva. Idag har jag varit en dum människa :( förlåt du vet vem det är till :(. Jag har tänkt på mycket om vem jag är idag. Jag hatar mig själv ibland. Vem är jag? Varför är jag den jag är? Varför är jag med dom jag är med? Det är mycket som rör sig i mitt lilla huvud. Jag älskar alla mina nära och kära över hela mitt hjärta men ibland är det svårt för mig att visa det på ett bra sett. Jag kan bråka med mina vänner. Det gör väll alla, eller? Och jag älskar dom inte mindre för det. Jag vill inte bråka för det är det värsta jag vet men jag känner också att jag inte bara kan sitta och ta massa skit. Jag har alltid bara tagit åt mig så jag tror att det är därför jag lätt börjar gråta när jag bråkar med någon. Jag har aldrig stått för det jag tycker utan jag har bara tagit en massa skit och allt det har vuxit i mig och blivit mer och mer som på en hög. Och nu när jag har börjat säga ifrån så känns det som att det bara blir värre. Det är som att jag inte får säga det jag vill utan att den jag bråkar med ska bli ännu mer sur :s. får jag inte säga det jag känner? Måste jag bara ta emot all skit? Det här är saker som jag ofta tänker på. Aja ska ta det lungt och jag ska blir bättre på att inte bråka med "alla" men det är ju inte så lätt om bara jag ändrar mig. aja ska draa nu